Ett mål jag haft under flera år är att lyckas ta en karp över tio kilo i min egen sjö Karsgöl. Under flera år har karpar mellan fem och sex kilo ”terroriserat” mig, medan de flesta av mina vänner och andra besökare vid sjön lyckats nå över magiska gränsen. Självklart skojar jag när jag skriver terroriserat, man kan aldrig känna så över en enda karp, hur liten den än är.  Kommentarer jag fått har ibland varit retsamma men ibland har det känts som om folk tyckt lite synd om mig.
-Oj Palle, den fisken skulle du ha haft. Den borde du varit värd efter allt slit. Nåja, nu slipper jag sånt tugg för nu är jag också med i Karsgöls 10-klubb.
Kanske fick jag denna karp på årets sista karppass. Det är frost ute varje morgon nu och vattentempen sjunker snabbt. Svarta Malin heter i alla fall skönheten som behagade nappa på min boilie klockan halv elva i söndags. Jag har fångat henne förut på 7,9 kilo och har länge anat att det fanns potential för tillväxt i henne. Från början kommer hon från Spegeldammen i Vimmerby och är ett gott bevis på att även fiskar från detta vatten kan växa bra.

Inga kommentarer till detta inlägg

För sjätte året i rad kör vi populära karptävlingen Karsgölsräjset och jag längtar redan efter starten på torsdag.
Tävlingen avgörs i den dunklaste smålandsskogen vid en mörk sjö som heter Karsgöl. Där i det svarta vattnet döljer sig vidunder i form av mystiska svårtrugade karpar som inte låter sig luras av novisens metmaskar.
Här äger slaget om den åtråvärda titeln rum. Här ler lyckan mot de skickligaste karpfiskarna, ty alla som irrar omkring är inte vilse. Somliga får däremot i förtvivlan och vånda tugga pors och skvattram då deras motståndare besegrat och förnedrat dem. 
14 lag gör upp om det ärofulla vandringspriset och ett bågnande prisbord.
”One Ring to rule them all,
One Ring to find them,
One Ring to bring them all and in the Darkness bind them.”

Det fina priset som fiskkonservator Lubbe fixat till oss

2 kommentarer till detta inlägg

Jag var så förbaskat sugen på att meta karp i onsdags, att jag inte kunde svara nej när Robban ringde och frågade om jag skulle med på ett pass. Egentligen kändes det till viss del lite jäktigt eftersom jag var tvungen att plocka ihop och fara iväg till jobbet redan vid fem på morgonen. Lusten att få se solen gå ner och att kanske få känna av en uns adrenalin i blodet tog överhanden och vips var jag på plats.
På morgonen väcks jag av en ilsken summer som är….. nappalarmet. Jag rusar upp och lyfter spöet som ställer sig i en skön båge. Rullen morrar sådär lugnt men bestämt, som det alltid gör när en karp prövar sina krafter i första rusningen på långdistans. Robban kikar fram ur sitt tält och skyndar till assistans. 
Vad är klockan? frågar jag, samtidigt som jag känner hur solen steker i pannan. Sex svarar Robban och jag inser att jag missat att gå upp vid fem som jag egentligen skulle för att hinna till jobbet. Årets första försovning är ett faktum och vilken tur att det blev just denna dag.
Kanske klarar man av att vara selektiv i sömnen och utan klart medvetande välja ut de dagar man vill gå upp eller inte? En stund senare ligger en fin ganska och lång fjällis i håven och jag är dundernöjd att jag inte gick upp i tid.

Inga kommentarer till detta inlägg

Först blir jag förbannad sen känner jag oro och besvikelse över det som håller på att hända. Att Östersjön mår illa är det ingen tvekan om men jag undrar om ministrar, politiker och folk har koll på hur långt det redan gått? 
Under 80 och 90-talet metade vi lake med fina resultat. Det var fiskar med toppvikter på en bra bit över sex kilo. En fisk som är placerad längst ner i näringskedjan. När man testar gamla lakställen numera är det stendött. De sista fiskarna vi fick var blinda, böldiga och gamla, gissningsvis var det sista spillran vi metade på.
Under  många år var Lillån i Mönsterås ett toppenställe att hämta vintermörtar när dom vandrat upp från havet. Fina fiskar mellan 2-3 hekto som var utsökta till isfisket. Nu är det jättesvårt att få tag på betsmört och lyckas man få tag på några är det mört över halvkilot och uppåt. I Skallarebäcken där man på 80-talet kunde gå på mörtarna när dom lekte är dom puts väck. 
Alla dom fina åarna som hyser id under våren är på väg åt samma håll. Större och större fiskar men färre och färre. Visst kan det vara kul med en och annan specimenid men jag tror att dom är på väg att försvinna helt.
Vad är det som händer egentligen? Inte fasen är det bara en normal fiskesvacka i tiden. Jag skulle kunna rada upp art efter art och babbla på hur länge som helst om allt som blivit sämre. Jag är ingen pessimist eller grinig bakåtsträvande gubbe, inte ännu i alla fall, om jag får säga det själv.  
Jag känner sånt obehag att jag nästan helt slutat fiska i Östersjön. Varje pass påminner mig om hur det en gång var och då rusar besvikelsen i blodet.
Det handlar inte bara om torskar, abborrar och gäddor – Det handlar om allt!
Jag kan faktiskt inte komma på en enda fiskart som under det senare decenniet ökat i antal eller ens hållit sig på samma nivå som tidigare.  Jag känner mig förbannad och besviken.

4 kommentarer till detta inlägg

Med tankarna på Grand Slam Cup började jag plötsligt tänka på lite andra arter än karp. Efter fem blankpass i rad kom ett meddelande på telefonen från en kompis som undrade om vi inte skulle testa lite abborrfiske. Taggad som jag redan var kastade jag mig i bilen och en halvtimme senare satt vi redan i båten. 
Passet började lite trevande med några borrar runt halvkilot men allt eftersom  dagen gick började kilosfiskarna dansa på. Först fick min kompis en romstinn hona på 1060 gram. En stund senare höll jag på att hiva tillbaka en fisk utan att väga den som visade sig vara så pass fin som 1140 gram. Vi fiskade vidare ytterligare en timme när min kompis hojtade att han hade en tung luns på kroken. Jag skulle just lägga ifrån mig mitt spö för att assistera när jag kände ett stöt i wobblern. Först trodde jag att jag hakat fast i polarens fisk men när linorna började peka åt olika håll anade jag att vi hade varsin fining på gång samtidigt. Håven var förstås inte uppfälld och vi fick krångla en del med nätet innan vi lyckades lirka i båda fiskarna. Dom var nästan identiskt stora och vägningen visade 1400 gram för kompisen och 1440 gram för mig. Snabbt hem med båten igen och sedan vips iväg för ett kvällspass på jobbet. Det kändes klart lättare att jobba efter en förmiddag som denna, jämfört med alla bompass på karp som avverkats.

2 kommentarer till detta inlägg

Den nya tävlingen för predatorfiskaren drog igång den 1 Maj och det har redan kommit in en fisk. Det var inte helt oväntat en gädda som blev den första fisken att anmälas. Fisken fångades av Tero Paakki från Lilla Edet i Göta älv på jerkbaitfiske på första tävlingsdagen. Den tjocka madamen som Tero stämt träff med just denna dag tyngde ner vågen till fina 10150 gram. 
Det har anmälts ett par andra gäddor till tävlingen också men dessa fick jag tyvärr ge avslag på eftersom de fångats under april månad. Det ska bli kul att se vem som blir först i Sverige med att fullborda en äkta Grand Slam, alltså en fisk av alla de tre artena över respektive kvalvikt. Jag hoppas och tror att många vill vara med och anmäla fisk till cupen som håller på fram till den sista augusti. Det är ingen lätt utmaning att ta abborre över kilot, gädda över åtta kilo och gös över fyra kilo på den tiden men det går om man kämpar.

Inga kommentarer till detta inlägg

Fiskade ett par nätter i helgen i en av våra nya karpsjöar. Fiskarna i den sjön har visat en enormt bra tillväxt och nyckeln till vad det beror på handlar om dessa små godsaker – sniglar. Längs bergkanterna av sjön kryllar det av olika arter av dessa små djur och jag har aldrig sett en sjö där dom förekommer så talrikt. Sjön saknar dessutom nischkonkurrenterna sutare och braxen. Jag gissar att karparna i just denna sjö kommer att nå enormt höga vikter med svenska mått mätt. Det ska i alla fall bli ruskigt kul att följa utvecklingen de närmsta 10 åren. Hur gick det med fisket då? Nja vi blankade allihop som var där och testfiskade.

En kommentar till detta inlägg

Så här härlig form är det redan på fjällisarna efter ett par år i Bjuris

Äntligen ser det ut att lösa sig för mig och Chrille! Vi har fått en ny vecka i Bulgarien, bokat nya flygtider och börjat packa om våra väskor. Efter en fruktlös helg i Färgsjön där det blåste stormbyar känner man sig åter taggad för nya krafttag med karparna. Innan vi drar iväg på vår resa ska jag hinna med några svenska karppass. Bland annat väntar en trivselhelg med Bjursjömaffian, där vi ska inventera Bjursjöns karpbestånd. Förhoppningsvis får vi lite bättre besked i år om hur tillväxten varit. Förra året landade vi bara fjällkarpar och det gick inte till 100% att bestämma från vilken utsättning dom kommit. En sak är vi i alla fall överens om och det är att dom växer så det knakar. Fjällisarna liknar franska karpar i kroppsformen och nyckeln till detta är vi mycket överens om. Det handlar om det täta bestånd av vattensniglar som finns i sjön. Flera olika typer av sniglar har vi hittat, både med runda skal och med spetsiga. Det fullständigt kryllar av dom längs berghällarna i strandbrynet. 
Den 8 maj går förhoppningsvis vårt flyg till Montana lake/Bulgarien om vulkansoten bara blåst sin väg från europas luftrum. Det ska bli förbaskat kul att för tredje gången gillt komma ner till sjön och träffa fiskeguiderna Ivan och Ivo (Rambo). Den här mumsiga anden fick vi tillredd av Rambo i höstas. Den smakade mums-mums ihop med en kall pilsner i baren.

En ensamt levande and som saknade hona, översattes av Rambo till Pederduck (böganka)

3 kommentarer till detta inlägg

Det är med tungt sinne jag konstaterar att det inte blev någon bulgarienresa heller. Med himlen full av vulkanaska blev alla flyg i svenskt luftrum inställda, istället bilade jag och min kompis Chrille till Hultsfred för två nätter i Färgsjön.
Vädret var mulet och ruskigt blåsigt och inte en karp verkade vara på äthumör. Det var bara att plocka ihop fiskeprylarna på söndag morgon för att fara hem och duscha av sig den värsta vulkansoten.  
Kikade in på Fiskeriverkets hemsida igen och upptäckte att den 20-21 april ska svenska ålexpertisen samlas i Åhus för att träffas och diskutera ålens framtid. Jag kunde inte se någon representant från Sportfiskarna, något jag tycker är mycket beklagligt. Sportfiskarna ansågs stå för en stor del av fångsterna 2007 men synpunkter från denna grupp är antagligen ovesäntliga.
– Jag bjussar gärna på en pungspark.
Vassegoa!

Inga kommentarer till detta inlägg

Det finns ett orosmoln på min himmel. Ett moln fyllt av aska som just nu ser ut att stoppa min fiskesemester. När två timmar av sista arbetsdagen återstod fick jag ett SMS av min reskompis som oroligt frågade vad jag trodde om flygförbudet som troligen kommer drabba Sverige. Ett flygförbud orsakat av ett vulkanutbrott på Island. Jag nöp mig själv i armen och tänkte att det var ett aprilskämt men nu sitter jag här och bara våndas. 
Utrustningen är packad, tacklena knutna och krokbetena dippade och klara men ska det bli någon resa kan man undra? Allt i fiskeväg verkar gå emot mig just nu men som den sanna optimist jag är så tror jag att vändningen kommer. När det väl vänder brukar det göra det rejält och då skiner alla solens strålar mig i ansiktet. Antagligen simmar det omkring en drömkarp någonstans och väntar på att just jag ska singla ut mitt bete framför nosen på den. 
Jag får försöka skingra tankarna med att surfa in och kika på alla 20-kiloskarpar som svenskarna sitter och glänser med i solskenet i sydfranska sjön Rainbow lake istället. Ett helt gäng fiskar över 20 kilo har dom fångat på bara ett par dagars fiske och i rapporterna har dom börjat benämna fiskar strax över 20 kilo som ”sniktjugor”. Jag kan tänka mig att dom är på gott humör när det skämtas på det viset . Nähä, nu är det dags att peta in en stor snus och hinka lite mer kaffe för att lugna nerverna. Det simmar en stor karp någonstans, en koloss som väntar på ett möte med mig. Var ska vi ses min vän, det är frågan jag ställer.

En grann spegel från höstresan till Montana på 13,65 kilo

Inga kommentarer till detta inlägg